Att ha levt eller lever i ett förhållande..

Är ingen expert på förhållande o. tror inte att någon egentligen är eller kommer att bli det.. För vad jag tror så lär vi oss av alla våra förhållanden vi haft eller det förhållande som man har.. Man blir ju äldre varje dag och mognar, man ha lärt sig av sina misstag från det tidigare förhållande och förhållande man lever i om man har ett då.. Även ens egna principer och uppväxt påverkar förhållanden man har o. haft...

Att leva i ett förhållande skall vara underbart, man skall känna sig trygg o. kunna vara sig själv.. Sen hur man har sitt förhållande så kommer man ju överens med sin partner.. Vill man ha ett öppet förhållande(alltså alla vet om det), vara tysta om det och försiktiga (det som vi flesta är i början innan man vet säkert), och sen förståss dom som kanske har lite fler partners på sidan om ocb kommit överens med sin "riktiga" partner att det är okej.. (tycker det är det konstigaste men finns ju dem också)

Oavsett hurdant förhållande man har o. själv trivs i det är ju huvudsaken.. Är man lycklig o. blivit accepterad av kanske de närmaste vänner, familj eller kanske klasskamrater vem man nu sen anser som viktiga i sitt liv är väll huvudsaken? Ja mena man skall ju ändå it heller gå o. bli påverkad av vad någon annan säger? För trivs man o. vet själv hur det är o. accepterar det då man är i förhållandet så är och skall det INTE vara några problem..  Det är min åsikt...

Kan själv berätta att jag var endast 14 då jag hade mitt första seriösa förhållande.. Visst det var underbart o. jag trivdes.. Trodde ju då att han skulle ja leva med hela mitt liv.. Men vem tror nu int de om den första flickvän/pojkvän man har! Visst kan de ju avra dom som har det så.. o. underbart e de ju! Tror att de flesta första seriösa förhållanden ändå tar slut.. I alla fall om man var så ung som jag var.. Man trodde ju då i det fallet att "bara" för att man fick uppleva allt första gången med någon och dela något första gången med någon annan skulle det bara vara med den personen..  Man kanske upllevde sin första kyss med den personen, man kanske var ut första gången och verkligen "visade" sig bland med folk fast kanske inte så många visste men underbart kändes de ju! (Småler då jag tänker på de). Ja man upplevde typ allting "det första" med denne person speciellt om man är så ung....

Men tyvärr så kan ju det som man ansett så vackert o. speciellt o. som aldrig ta slut men ändå så går det så.. Man är ledsen, förstörd, arg o. jaaa... Det är en massa känslor som väller upp.. Man blir förbannad på den personen som lämnat än.. Man vill göra allt för att förstöra för den.. MEN man måste komma i håg att då när man levde i det förhållandet TROTS att det tog slut så ACCEPTERADE man situationen då.. Så vad har man egentligen att säga..?? Ingenting egentligen.. Man lärde sig hur man inte ville ha det om man då meda man var i förhållandet o. märker sen när förhållandet tar slut att man ej längre accepterar de.. Så måste man komma i håg att inget var fel utan komma i håg att det kanske man inte vill ha i följande förhållande.. För man insåg de först då det var slut..

Det känns omöjligt att gå vidare.. Det är allt helt enkelt för j'vligt.. Men sen kommer den "nya" som kanske är verkligen den rätta.. Då måste man komma i håg att kunna se bakåt o. se vad som då kanske kändes "fel" efteråt att inte göra det misstaget på nytt.. Så ett tidigare förhållande utvecklar ett nytt förhållande...

MEN KOM I HÅG! DET VIKTIGASTE ENLIGT MIG!! MAN ÄR ALLTID TVÅ I ETT FÖRHÅLLANDE, MAN ÄR ALDRIG ENSAM!!!!!