Beteendet eller personen i sig..?

Här sitter jag igen framför skärmen. Känner ett stort behov av att skriva av mig igen. Som tidigare nämnt är det väldigt djupa saker jag funderar på. Just idag är en dag som är helt ok. Har jobbat kväll idag. Som sagt då jag är på jobb är jag mig själv. Jag är lycklig som bara den. Jag älskar det jag gör. Hoppas verkligen det även syns i det arbete jag gör.


Dagens "stora" fundering då. Som jag kallar den. Haha. Näe men har funderat på dehär med att folk säger att någon annan person inte är bra för dig. Varför umgås du med en viss person? Du vet väl vad den ha gjort eller kanske brukar göra. Kommentarer som att någon person är en idiot eller är konstig. Hur ofta upplever vi inte det? Visst jag brukar även ibland säga att folk kan inte vara helt kloka i huvudet. Det är fult att säga så. Men det är mänskligt. Så tänker och säger vi alla. Det tror jag i alla fall. Vi är ju trots allt bara människor. Vi behöver alla få ge utbrott för våra känslor.



Men. Är det personen i sig vi inte tycker om eller är det personens beteende vi ogillar? Den frågan borde man oftare ifrågasätta sig själv. Personligen är jag medveten att jag kanske umgås med personer som enligt andra "inte är bra för mig". Men då jag har ifrågasatt varför är denne inte bra då? Jo, fått en massa kommentarer som t.ex. hen dricker för mycket, hen har haft ett missbruk innan, hen gnäller för mycket, hen "skvallrar" för mycket, detta är inte bra för dig!Ja men listan kan göras lång. Tror ni vet vad jag menar. Men vad är det man då egentligen inte tycker om? Jo, jag uppfattar dessa kommentarer som beskriver personens beteende. Inte personens personlighet. Varför skall jag då ge upp en relation med en person som har ett beteende som inte jag gillar men inte påverkar mig? Det är det jag undrar över.

Man kan väll diskutera med personen ifråga om att man inte gillar hens beteende. I stället för att säga till personen att den är en idiot. För det är ju inte frågan om att det skulle vara personen det är fel på. Det är hens beteende kanske som gör en irriterad. Upplevde faktiskt detta nyligen. Att jag fick kommentaren att någon inte är tillräckligt bra för mig. Vad är det som säger det då? Jo, svaret var att hens beteende inte alltid är det bästa till en del situationer. Detta kunde jag inte förneka heller. Personens beteende är inte alltid det bästa i endel situationer och sammanhang. Men det har inte påverkat min relation till denna person heller. För detta beteende har inte kommit ut över mig. Detta beteende hade inte påverkat vår relation. Vad jag gjorde var att jag påminde personen att det är ju inte fel i hen personligen. Utan det är endast ett beteende som inte är bra för andra människor. Detta förnekade jag inte heller. Utan stöttade hen att då ändra sitt beteende om hen själv lider av det. Trots detta tycker jag att denna person är en bra människa med många goda sidor. Men har ett, ja endast ett beteende som inte jag gillar. Ska man då bara kasta iväg en vänskapsrelation för en endaste sak?

Vet att någon som läser det kommer tycka att jag är konstig. Men jag har själv beteenden som jag borde förbättra på. Men gör detta mig då till en dålig person? Vi har alla beteenden som vi kunde förbättra. Ingen är ju perfekt! Men skall man inte då som person få en chans att få visa vad som egentligen döljer sig bakom det "dåliga" beteende ? Det kanske är en underbar person man avvisar från sitt liv. Är det värt att ge upp så lätt? Inte enligt mig..

Min åsikt är den att det finns något bakom det beteende som är så mycket bättre. Vi är trots allt alla människor. <3