Ja.. Var eller med vad skall jag börja skriva om. Här har det varit tyst. Allt för tyst. Nu har jag snart spenderat halvt år här i Sverige. Att flytta tillbaka till Finland finns inte planerat. Inte på en lång tid framöver. Jag stortrivs här. Jag älskar det "nya" livet jag har.
Sist jag skrev på min blogg så var jag nere i en djup depression med stora ångestskov som jag kunde knappt hantera. Eller rättare sagt, jag kunde inte hantera dem. Jag var så nere på bottnet att nu när jag ser tillbaka på den tiden. Ja, då minns jag inte mycket. Det är väldigt mörkt och suddigt. Varje dag upplevdes som en kamp att överhuvudtaget kunna andas och överleva.
Idag. Ja, idag lever jag fortfarande med min depression samt med mina ångestskov. Det kan jag inte förneka. Tiden som var har satt spår i mig för resten av livet. Minnena kommer alltid leva kvar. Jag får fortfarande jobba med mig själv efter det såkallade helvete som jag kallar det idag.
Det bästa just nu. Jag börjar allt mer och mer hitta tillbaka till den "gamla" Minna. Den positiva, spontana, galna personen som jag vart innan hösten 2012. Jag vågar och kan äntligen vara mig själv utan att skämmas. Jag behöver inte gå och vara rädd! Den känslan ni. Den är det som gör att jag älskar livet just nu.
Nej nu, nu skall jag försöka somna. Det jag vet är att jag kan somna tryggt. Utan varken rädsla för natten eller morgondagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar