Har tänkt att jag skall försöka sparka i gång bloggandet på allvar igen. För mig är det ett sätt att bearbeta mina känslor. Endel personer upplever mina inlägg idiotiska, egoistiska och konstiga. Men det är ni som väljer om ni vill läsa eller inte.
Just nu då? Jag jobbar på. Har jobbat massor den senaste tiden. Jag har mer eller mindre kanske "dränkt" mig i arbete. För mig är mitt jobb mitt allt. Att få jobba och få ge vård och omsorg gör att jag kan fly från mitt egna illa befinnande då det är som värst. Att vara sjuksköterska för mig är inte enbart ett jobb. Det är mitt kall, min passion och mitt allt. Att få se glädjen i mina patienter då jag ger dem god vård är något som får mig att känna mig viktig. Då jag jobbar känner jag mig trygg och säker på mig själv. Det värmer mitt inre , stärker mitt självförtroende och får mig att må bra. Fast min kropp inte alltid orkar lika mycket som mitt psykiska jag orkar.
Idag har varit en sämre dag då det gäller den psykiska delen. Eller egentligen har jag känt det redan några dagar. Ångesten försöker komma in på mitt liv igen och göra mig okoncentrerad samt den gör mig så irriterad. Jag försöker bita ihop och koncentrera mig på det positiva. Men just nu är den där och vill ta över. Oavsett hur mycket jag kämpar emot den. Det är väl bara mänskligt har jag tänkt? Skulle vara värre om jag inte alls hade dessa sämre perioder. Det är ju de som gör oss alla till människor. Vi har alla känslor.
Ja. Nu får jag väl ta och avsluta här. Hoppas på att jag vaknar till en bättre dag i moron! :) Gonatt alla fina där ute ♡
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar