Äkta kärlek.. Finns dt?!

Äkta kärlek finns det? Ja det ha ja verkligen fundera på.. Själv så tror jag int på de, men detta kan ju bero på att jag heller aldrig själv riktigt upplevt de.. Jag anser att äkta kärlek så skall man ju vara trogen mot varandra, ärliga och finnas för varnadra i vått o. torrt som man brukar säga..

Enda äkta kärleken jag tror på är den som man har med sin familj eller hur ska man säga.. Jag vet i alla fall att min familj finns för mig oavsett vad för val jag gör här i livet.. Vart jag än flyttar, vad jag än gör, hur mycket jag gör bort mig eller hur mycket problem jag än skaffar mig så vet jag att dom finns för mig.. hur mycket jag skulle säga att jag hatar dom, eller jag inte ens skulle höra av mig, eller hur mycket jag talar illa om dem så skulle dom alltid finnas för mig om jag skulle vilja komma tillbaka till dem.. Sedan har jag också nägra vänner som jag vet att alltid finns för mig oavsett vad jag än gör.. Dom finns alltid för mig.. Så upplever jag det verkligen...

Christina Perri- Jar of hearts

Men det är det jag funderar att kan man verkligen uppleva samma sak med en annan person som man delar sitt "liv" med.. Kan man verkligen skrika vad som helst åt sin pojkvän, finns han där då jag verkligen gör bort mig, kommer han med om jag vill flytta till andra sidan jorden, stöttar han mig i alla val i  livet som jag vill göra? Är det verkligen så enkelt ja mena? Ja man e ju två i ett förhållande och måste kompromissa de fattar jag.. Men man har ju ändå sitt "eget" fastän man är två.. Jag tror int att de e så bara.. Men dt säger jag int att någon annan upplever eller har upplevt äkta kärlek.. o. kanske jag ändrar mig sen när jag "träffat" den rätta.. Vad vet jag.. Men de e den dagen de..

Har som sagt ganska dålig erfarenhet av förhållanden o. sånt.. Har liksom gett upp med de där kärlek.. Den kommer om den kommer o. ärligt talat så vet jag int ens om jag längre tror på den.. Så som man liksom blivit behandlad av dem flesta så ser jag inget kul eller lyckligt med det hela.. Klart att man någon gång kanske skulle vilja ha någon vid sin sida om kvällarna eller någon som är hemma när man kommer hem.. Men ärligt talat så trivs jag rätt bra att vara ensam.. Är van vid det o. jaa.. Enda sidan av "kärlek" jag sett är en massa lögner eller så har dom någon annan vid sidan om o. man har varit reserv?? Haha.. Vad är dt sen då? Sen lever dom lyckliga me den andra o. man blir bortglömd.. Så ärligt skall det kallas att bry sig eller tycka om någon de? O. en massa löften som lovats som senare kommer fram att endast var skitsnack...

Nå kanske jag börjar tro på kärlek sen när jag själv får uppleva den.. Som sagt har jag ingen panik över detta eller "lider" av att jag har dålig erfarenhet av de.. "Man måste ju kyssa många grodor innan man träffar prinsen" eller hur var det? Jag har ju lärt mig en massa av det och blivit en starkare person o. vet ju i alla fall inte hur jag vill bli behandlad och lärt mig att säga i från.. Så det har ju haft en massa positiva saker med sig också..