Samma sak är det om man är "olyckligt kär".. Man fantiserar oftast i hop en bild hur underbart allting skulle vara tillsammans med den personen.. Man lever på den "bilden" som man själv "byggt" upp.. Allting är perfekt där, ni är lyckliga, har roligt tillsammans, kanske bor tillsammans.. Men verkligheten är helt en annan.. Du kanske är kär på avstånd.. Alltså du vågar inte prata med personen..? Eller kanske du har nångon "haft något" med personen o. så inbillar man sig hur underbart allt var fastän man innerst inne vet hur sanningen egentligen är..
Varför tillåter vi oss att lura oss själva.. Det behöver inte endast handla om känslor.. Men tror verkligen att det är allra lättast att lura sig själv där.. Eller någon annan.. Man kan bra säga att man inte är ledsen o. kommit över det.. Varför gråter jag då varje kväll? Varför blir jag påmind om dig varje stund? Om jag glömt dig? När jag "hör den" låtem så börjar tårarna rinna? Varför?
Människan är en ganska intressant "varelse" när man funderar på alla dessa saker.. Hur mycket man lurar sig själv utan att man inser det..Ja menar vem har inte varit "hur lycklig som helst" i sina förhållanden.. Vi hade/har dt perfekta förhållande.. Jo, allt är bra hemma.. De flesta säger detta för att dom kanske skäms o. säga hur dt egentligen är..Eller så vill man inte bara inse hur det egentligen är.. Man vill ju hellre leva i en dröm....
Men man måste komma i håg att drömmen inte varar förevigt.. Verkligheten är där helatiden.. Det är bara att vakna upp o. se på den.. Men det är upp till oss själva om vi vill tro på verkligheten eller på en dröm?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar