Varför skall dt vara så svårt att glömma någon i bland.. Man tror att man glömt personen o. "kommit över" den men sen.. Man kanske ser personen, hör namnet ja eller på något sätt bli påmind så börjar tankarna snurra.. Varför blev dt som dt blev? Vad gick fel? Gjorde jag något fel? Eller vad var det? Varför skall tankarna komma på nytt.. Man ser framåt o. glömt det "hemska" men ändå blir man påmind då o. då.. O. dom gångerna tar dt lika sjukt när man tänker på det.. Men varför??
Fast man kanske blivit ordentligt sårda, bedragen eller på något sätt "fel behandlad" så varför skall dt ändå vara så svårt..? Trodde liksom att man skulle ha lättare att glömma då.. Men det tyx it vara så alla gånger.. Varför jaaa-aa.. varför? Blir frustrerad när jag funderar på det.. Ja mer irriterad än ledsen.. Man skulle ju helst av allt velat ha ett rakt svar, men varför skall det oftast sluta med någon sorts lögn..? Kan man inte bara säga sanningen.. Det tar sjukt, men man har lättare att bearbeta saken o. kanske "förbättra" sig.. Så förbannat många frågor men inget svar.. Säg int att man skall fråga.. För frågar man får man inget svar.. Försöker endast undvika en.. Men dt enda man begär är ett ärligt svar.. Skall dt vara så förbannat svårt eller??
Blir just galen när man funderar på allt såntdär.. Man borde bara glömma.. Men som sagt blir man påmind i bland o. varje gång dyker samma frågor upp.. Som man önskar att man skulle få svar på.. Varför gjorde du så..? O. ordet Varför finns i alla frågor.. Folk säger att i bland är det bättre att inte höra sanningen.. Men min åsikt är den att det inte stämmer.. För om man är en person som "funderar/analyserar" allting så vill man ha ett svar...
Ett svar skulle hjälpa... Varför gjorde du som du gjorde? Varför?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar