Att leva me en ständig värk...

Som sagt så har ja mycket erfarenhet med att leva med värk.. De senaste 1år o. 3månaderna så har ja varit mycket sjukledig.. Först så had ja problem med ryggen som visa sig att ja har diskbråck då.. O. sen operera ja knä i höstas o. sen vart ja ju o. fick nyckelbenet av... :/ Hmm nånting ah vi ju lärt oss av allt detta jo.. Men...

Men all denhär sjukledigheten under en kort tid ha verkligen satt sina spår.. Försöker komma i gång o. träna.. Men det känns endast som en massa förbannade motgångar hela tiden.. Min kropp värker konstant o. genast ja tränar så lyckas ja få något "skadat"... Som nu har ju sträckning i lårmusklerna o. förbannat vad sjukt det är.. O. skulle det bara vara den fysiska värken.. Men de börjar småningom äta en psykiskt också.. Tyvärr... Som sagt ja försöker hålla minen att allt är såå bra o. känns bra.. Men egentligen e dt int så...

Varje dag så vaknar jag med värk.. Varje dag lägger ja mig med värk.. Nog fysisk värk.. Men snart håller jag o. mitt huvud bli tokig på att jämt o. ständigt gå me denhär värken... Kan fortfarande inte springa utan att halta o. utan att dt värker.. Trappor e svåra att gå i o. känner en ilande känsla i knä...Kan int sova utan att ryggen värker eller så har ja min arm fel så vaknar jag av att den värker... Hmm.. Menar int att tycka synd om mig.. Men hur jag än försöker göra för att få bort värken försöker träna mina muskler känns dt alltid som om jag först kommer i gång o. sen får ja ett slag i ansiktet på nytt...

Som sagt de kommer dom stunder som verkligen allt känns för j'vligt o. hopplöst me denhär värken.. Att leva varje dag såhär länge börjar bli irriterande.. Klart att i morgon känns dt bättre igen o. ja e positiv o. så.. Men just nu så e ja bara irriterad o. besviken på mig själv...